Bättre politik
Det blå blocket
Foto Pawel Flato
Moderata samlingspartiet
År 1904 startades det Allmänna Valmansförbundet, det som vi sedan 1969 känner till som Moderaterna. M har sin ideologiska grund i både konservatism och liberalism, med fokus på den enskilda individens förmåga och frihet (jfr. de rödas fokus på kollektivet). I början av Moderaternas liv var rösträttsfrågan prominent och M motsatte sig den allmänna och lika rösträtten med motiv som att ekonomiskt ansvar och statlig makt borde höra ihop, alltså skulle de som tjänade mest pengar ha mest röstmakt. Efter första världskrigen gick man med motvilja med på den allmänna och lika rösträtten samt den nya moderna parlamentarismen som kom efter socialdemokraternas och liberalernas koalition 1917. Under trettiotalet fick högern kritik mot en långtgående ekonomisk liberalism, dels från vänstern, men också från den yngre generationen som såg en förebild i Tysklands sätt att bekämpa arbetslöshet och fattigdom. Högern tog bestämt avstånd från nazismen vilket ledde till en brytning med sitt ungdomsförbund. Under andra världskriget antog M en väldigt liberal ton, därefter fick skattefrågan stor plats i partiets manifest, man ville sänka skatterna noch därmed få med sig medelklassen. Andra viktiga frågor var utrikespolitiken, försvaret och skolan. I början på 60-talet fanns det spänningar inom partiet mellan de mer konservativa och de liberala, det var med stor sannolikhet en bidragande faktor till att bildandet av Kristen Demokratisk Samling startades 1964. M började också mer och mer att kritisera den socialistiska kollektivismen och blev mer konservativt med fokus på bl.a. lag och ordning och ett starkt försvar. Under 80-talet låg fokus på att begränsa statens ägande och ge individen större frihet. Angående medlemsskap i EG var M de mest pådrivande och därmed tonades den nationalismen ner. Under 70-talet var M mycket framgngsrikt och i valet 1976 erövrades regeringsmakten tillsammans med Centerpartiet och Folkpartiet och 1991 vann de igen med Carl Bildt som ledare. Därefter stod det stabilt men stilla för M under ganska lång tid och trots Socialdemokraternas nedgång -98 så var det inte tillräckligt för ett regeringsskifte. Carl Bildt ersattes av Bo Lundgren och i valet 2002 stod M som skamsna förlorare mot Folkpartiet med Lars Leijonborg i spetsen. Dock fortsatte S vid makten. I det senaste valet 2006 hände dock något stort för M, de vann tillsammans med FP, CP och KD och Fredrik Reinfels nya mittenpolitik makten och gjorde sitt bästa val någonsin med 26 ,6%.
Folkpartiet – liberalerna
FP grundades 1934 och har haft sitt fokus på individens rättigheter och frihet och förmåga att bestämma över sitt eget liv, i motsatas till socialismens kollektiv. Man har också alltid velat göra det så lätt som möjligt för företagare att driva sin verksamhet med så få hinder och utgifter som möjligt. Dock har man, i motsats till M, tyckt att staten ska ta ansvar för dem som har det sämst ställt. I sitt manifest skriver FP om sin stora omsorg för mänskliga rättigheter och man vill ge mycket bistånd till u-länder. Även utbildningsfrågor ligger högt upp på FP’s lista över viktiga frågor. I början av FP stod de närmre S men har sedan mitten av förra seklet från och till ingått i borgerliga allianser tillsammans med M, C och KD. I valet 2002 hade FP stor framgång med Lars Leijonborg i spetsen, de fick 13,3 av rösterna (jämför med 1998 års bottenresultat 4,7%). Valet 2006 blev en stor nedgång och resultatet nästan halverades till 7,5 %, förlusten dock kryddad med framgång då de vann regeringsmakt tillsammans med M, C och KD.
Foto Melker Dahlstrand
Centerpartiet
Centerpartiet hette från början Bondepartiet och har funnits i riksdagen sedan 1918. C förespråkar ett samhälle där skolor, arbetsplatser och bostäder ligger nära människorna och där viktiga beslut fattas av de människor som rörs av dem. Man vill ta stor hänsyn till miljön och ekologiska frågor och att småföretagare ska ha så små hinder och utgifter som möjligt. Förr var C’s väljare nästan utan undantag lantbrukare men idag är det lite mer spritt, även om landsbygsbor fortfarande är i majoritet. Man vill också ta bort kärnkraften och har i det samhörighet med partier från det röda blocket. Liksom FP har C under förra seklets första hälft många gånger allierat sig med S men på senare tid har de bytt fält, igen liksom FP, och gått i pakt med borgerligheten. I valet 2006 vann de regeringsmakt i allians med M, FP och KD.
Kristdemokraterna
KD har bara funnit representerat i riksdagen sedan 1991 men bildades under namnet Kristen Demokratisk Samling redan 1964 efter en moralhysteri i Sverige där man tyckte att det fanns för lite kristendomsutbildning i skolan, och för låg moral i samhället i allmänhet. Man tyckte också att det fanns för lite kristet och kyrkligt engegemang i riksdagen. I början hade KD svårt att komma in i riksdagen, de låg ofta och pressade just under fyraprocentsspärren men lyckades inte ta sig in i ridsdagen förrän 1991 då de plötsligt fick 7,1 % och 27 mandat och dessutom representerat i regeringen tillsammans med M, FP och C. 1994 tappade de igen men gjorde sitt bästa val 1998 med hela 11, 8 % av rösterna. I de senste två valen har de tappat lite varje gång och i valet 2006 fick KD 6,6 % av rösterna. Dock bör tilläggas att de tillsammans med M, FP och C igen har representanter i regeringen. I KD är familjen viktigast, gärna helst kärnfamiljen. De mänskliga och andliga värdena är av stor vikt och på senare år har det föregått mycket kontroversiella diskussioner om KD’s önskan att förbjuda fria aborter.