Socialdemokratiska Arbetarepartiet grundade 1889 och är därmed det äldsta politiska partiet i Sverige. Under hela 1900-talet styrdes Sverige under S under längre tid än något annat parti. Socialdemokratin har starka rötter i industriarbetarsamhället varför man också har behållt ordet arbetare i namnet under alla år. Idag är S dock mera känt som Socialdemokraterna rätt och slätt och representerar demokratisk socialism. Man är mot kapitalism och för jämlikhet och jämställdhet mellan olika klasser, kön och etninciteter. Från början ville man skapa ett socilistiskt samhälle genom reformer. Man ville att staten skulle äga skogar, gruvor och indusitrier. Vissa medlemmar i partiet tyckte att reformidén togför lång tid och 1917 splittrades partiet en aning. En grupp forna socialdemokrater skapade ett nytt parti: Sver(i)ges Socialdemokratiska Vänsterparti. Efter några år släppte S tanken på statliga industirer och började istället fokusera på folkhemmet, ett samhälle där alla har fast jobb, rätt till semester, bra bostad och fri sjukvård och skola. För detta behövdes pengar och de höga skatter som idag är så starkt knutna till S infördes. 2001 genomfördes en revision av partiet, vilket var lite underligt då en revision redan hade gjorts 1990, vilket bara var 11 år tidigare, men med tanke på samhällsutvecklingen och stora förändringar i omvärlden motiverade man revisionen. En genomgripande undersökning genomfördes och det tidigare starkt rotade arbetarepartiet blev lite mer socialliberalt. Rötterna är dock starka och S företräder alltid arbetets intressen, de vill vara och förbli ett antikapitalistiskt parti.
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti bildades år 1917 som en utbrytande gren från S. Partiet har genom historien haft fyra namn: Sverges Socialdemokratiska Vänsterparti (SSV) 1917-21, Sverges Kommunistiska Parti (SKP) 1921-67, Vänsterpartiet Kommunisterna (vpk) 1967-90 och idag Vänsterpartiet (v). V har en turbulent historia med motsättningar inom partiet, sprängningar och återskapande. Men mellan 1929-67 lyckades de hålla sig ganska sammansvetsade och inriktade på den politik som länge låg som grund för V, nämligen den världskommunistiska politiken. Efter andra världskriget slöt V upp med S i ett försök att bygga upp ett socialistiskt välfärdssamhälle. I början av 60-talet började splittringen så smått igen, vissa ville ha en mer ren kommunistisk inriktning och en förnyelse av V startade 1964, man ville ta större avstånd från S och kritiskt granska även socialistiska staters utveckling och politik. Man fick upp ögonen för den frihets- och jämlikhetslära som senare har kommit att prägla V’s politiska ideologi och man ville fortsätta kämpa för en kommunism lämpad för det svenska samhället. Under slutet av 80-talet och början av 90-talet ville man i V göra all svensk socialism så röd som möjligt och detta gjorde att V gick från att vara ett stark kommunistiskt parti till ett mer allmänt vänsterparti. År 1993 blev Gudrun Schyman partledare för V och samtidigt fick partiet en ny stark framtoning som ett socialistiskt och feministiskt parti. Man ville avskaffa kapitalismen och omfördela inkomster och förmögenheter mer rättvist mellan klasser och kön. I början av 90-talet var V ett splittrat parti men byggdes starkt och enades om ett NEJ när frågan om medlemsskap i EG (senare EU) dök upp. Ingredienserna EG-frågan, populär partiledare (Schyman) och partiets kritik mot sociala nedskärningar gjorde att V red på en framgångsvåg under större delen av 90-talet som hade sin kulm valet 1998 då V fick 12% av rösterna, vilket än så länge är deras högsta siffra. Valet 2002 blev dock en stor förlust för V då de tappade nära var tredje röst och 2003 kom det fram upprörande uppgifter om Schymans ogiltiga skatteavdrag som gjorde att förtroendet för henne som V’s partiledare från många håll försvann. År 2004 ersattes Schyman av Lars Ohly som snabbt erkände en mer kommunistisk profil än sin föregångare. Sedan dess har partiet lidit av interna motsättningar och i det senaste valet (2006) fick V bara 5,8% av rösterna.
Miljöpartiet startades 1981 som efterföljare till alternativa miljörörelser. Partiet vill att man ska ta hänsyn till jorden som helhet i politiken istället för att bara fokusera på det egna landets människor. I miljöpartiets politik är miljö, djur, kommande generationer och världens folk lika viktiga som människorna i Sverige. I sitt första val 1982 fick MP bara 1,7 % av rösterna vilket inte räckte till att komma in i riksdagen, men efter Tjernobylkatastrofen 1986 ökade opinionsstödet för MP och i valet -98 fick MP 5,5 % av rösterna vilket resulterade i 20 mandat i riksdagen. Det blev mycket prat kring MP i riksdagen, dels för deras aktiva kritik mot EG och dels för att de donerade en del av sina förmåner till en ekologisk fond. Vid valet -91 sparkades de ut ur riksdagen med 3,4% av rösterna men kom tillbaka -94 och har sedan dess hållit sig kvar, om än ibland marginellt. MP ingick i ett samarbete med S och V efter valet -98 och medverkade i det röda blocket men utan att ingå i regeringen. Inför valet 2006 visade MP mer och mer tydliga tecken på ett samhörandeskap med de socialistiska partierna och gjorde ett av sina bästa val med 5,2%.